Jag har alltid varit en person som tänker väldigt mycket. För mycket. På allt och inget. Detta har gjort att jag ofta känner mig ensammast i hela världen, fastän jag är omringad av en massa människor. Just nu känner jag mig extra ensam. Ingen som vill lyssna. Ingen som vill förstå. Jag vill bara fly. Men hur flyr man när man inte har några tillgångar. Jag får istället göra på mitt eget sätt och försöka dra mig undan så snabbt som möjligt. För att bli psykiskt misshandlad och må såhär, det klarar inte många. Att bo med en så labil människa är skrämmande, farligt och jobbigt. När man vill bryta kontakten men han är beroende av den personen, förstår ni hur påfrestande det är? Jag tror fan inte det. Jag tror inte ni förstår hur jag mår, vad jag behöver gå igenom, hur min vardag ser ut. Hade ni gjort det hade ni nog inte varit så självupptagna, utan brytt er mer. Jag hoppas det iallafall. Men om ni inte bryr er om hur jag mår, är ni nog så fulla av skit och självupptagna att ni hade inte brytt er utan att ändra hur hela ni fungerar.
The people who laugh the most have experienced the most pain...
No comments:
Post a Comment