när livet tar slut.

Det är svårt när ens kompis går bort. Det tär på en på ett sätt som inte går att förklara. På 1,5 år så har tre av mina kompisar dött, hur sjukt är inte det? Jag har inte stått någon av dem nära under deras sista tid i livet men jag har under någon gång i mitt liv stått dem nära. Men man glider ifrån varandra. Jag for till USA i två år, vänskapsband bryts då och från att ha gått från att vara nära vänner blir man helt plötsligt bekanta. Det är jobbigt ibland, men that's life. Att någon bara försvinner ur ens liv på detta sätt däremot, det är tufft. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns kanske inte så mycket att säga. Det gäller väl att fokusera på alla minnen man har istället för att tänka på de nya man kunde ha skapat.