När jag övningskörde förbannade jag mig på alla som redan hade körkort. Jag tänkte på alla idioter jag kände som verkade väldigt ointelligenta, men ändå hade körkort. Visserligen tog det bara fyra månader från det att jag satte mig i en bil för första gången till det att jag hade körkortet i handen men jag längtade ändå så fruktansvärt mycket till att kunna få köra själv. Nu gör jag samma sak - fast jag förbannar mig över de som har ett jobb. Ett riktigt jobb, med lön som går att försörja sig på och inte ett tillfället som jag har just nu.
Missförstå mig rätt; jag gillar mitt jobb, det är roliga människor jag jobbar med, jag får träffa folk, har lärt mig en del av det och är tacksam över att jag har fått jobb där. Men det är inte hållbart. Att jobba ett par timmar i veckan till en minimilön är knappast det ultimata. Jag vill att livet ska ta fart: att jag ska skaffa en lägenhet som är mitt hem, att jag har ett jobb som jag kan utvecklas i, kunna försörja mig på och trivs med.
Skillnaden mellan körkortet och att ha ett jobb är dock att vid körkort så visste jag vad jag skulle göra för att klara av det. En körskolelärare hjälpte mig att lära mig köra bil och jag läste lite i en bok - pang boom där var körkortet i min hand. Men nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag är inte säker på vad jag vill jobba med. Jag vet inte hur jag ska gå till väga för att skaffa mig ett jobb. I need some help...
No comments:
Post a Comment