Jag sitter lite ur fokus på denna bild men längst till höger är jag iallafall. Detta var efter en av de sista festkvällarna på min skola i våras. Skulle åka tillbaka till Sverige några dagar efter och ville absolut inte. Vet inte om man ser det på bilden men jag har gråtit i en halvtimme. Gråter aldrig offentligt och absolut inte på en nattklubb där halva min skola är. Men oj vad jag grät. Jag fick inte luft, bara grät och grät. Dels för att jag skulle vara ifrån alla kompisar så länge (och längre än vad jag trodde blev det ju i och med att jag inte åkte tillbaka nu i höstas...). Sen var det en kille. En kille som jag tyckte så mycket om och som inte skulle fortsätta på skolan. Som jag antagligen aldrig kommer se igen. Och det gör fortfarande ont i mitt lilla hjärta.
I'm to the left in this picture if you can't see that. This was after we were having one of the last party nights last semester, I was going back to Sweden just some days after this picture was taken. Don't know if you can see it but I had been crying so much before this picture was taken (and I still cried, and I cried the whole cab drive back to campus too). I cried because I knew I wasn't going to see my friends in a long time and then I cried because it was a boy I liked. A boy who wasn't coming back to the school and I will probably never see him again. That hurt so much. And it still hurts in my little heart.
No comments:
Post a Comment